Junis-träffen är viktigare än någonsin
Hon står på verandan till det stora, gulmålade huset. Det passar bra, för hon har just avslutat en träff där Junis-medlemmarna spelat en pjäs om Pippi Långstrump. De barnen är nu på väg hem, medan nästa grupp är på ingång.
Lisa Skiöld har varit Junis-ledare under många år. Nu för föreningen i Vattholma utanför Uppsala. Jag frågar henne vad hon tror att föreningen betyder för barnen.
– Jag tror att den ger en känsla av sammanhang, svarar hon. Att få vara i en miljö som är så mycket friare än skolan.
Lisa menar att barnen i gruppen kan knyta andra band på föreningsträffen än i skolan. De flesta går i samma klass och där umgås de inte alls med varandra på samma sätt som i föreningen. Här kan de leka tillsammans, utan att dela upp sig i grupper av killar och tjejer, vilket ofta sker på rasterna i skolan.
– Sedan tror jag att Junis-ledaren är viktig, säger Lisa. Som vuxen har vi många olika roller och vi är annorlunda som föreningsledare än vi är i vår föräldraroll. Här får vi träna på och klara av att ha lite större tålamod än annars.
Ställer om verksamheten
Föreningen i Vattholma har två teatergrupper som träffas efter varandra i den gamla IOGT-gården, som ligger på landsbygden strax norr om Uppsala. Den första gruppen har nu provat kläder och smink till sin pjäs och även filmat scenen då Pippi ska gå på cirkus.
– Det är ju en speciell situation just nu på grund av corona, säger Lisa. Först pausade vi alla aktiviteter några veckor för att hinna förstå vad som hände och ta beslut om hur vi skulle göra framöver. Sedan bestämde vi oss för att köra vidare, men att filma pjäsen istället för att ha föreställning med publik på plats i lokalen.
Föreningsträffen betyder extra mycket
För både föräldrar och barn kan den jobbiga situationen just nu innebära extra stress. Många barn tvingas vara hemma extra mycket, träffar färre vänner och har andra aktiviteter som är inställda.
– Då kan det vara än viktigare än någonsin att komma iväg till Junis-träffen, resonerar Lisa och ropar till sin ledarkompis att hon strax är redo för nästa grupp.
Barnen i det Junis-gänget har kört igång med improvisationsteater utomhus, i en skogsbacke vid sidan om det gula huset.
– Ett av barnen i gruppen har en förälder som tillhör en riskgrupp och får just nu inte gå i skolan. För att ändå få med barnet håller vi därför aktiviteterna utomhus, säger Lisa. För det barnet blir den här föreningsträffen det enda tillfället i veckan då hen träffar kompisar.
Verksamhet som utvecklar
För Lisa är teatern ett verktyg för barnens utveckling. På scenen kan den ske snabbt. Mycket snabbare än i andra aktiviteter.
– Plötsligt står de där, stolta och raka i ryggen och talar högt inför en publik, säger hon. Det är så himla coolt att följa! Jag har mött flera av de som var med i teaterföreningen som barn och som nu står stensäkra i olika publika sammanhang. Det är verkligen personlig utveckling.
Text och bild: Sara Heine