Junis-ledare som vill göra skillnad

Det blåser kallt i Östersund, men ledarna biter ihop för fotograferingen, innan de springer in för att rodda inför träffen med Junis-gruppen.

Kaffet står på i köket och Wiktoria, Pernilla, Therese, Oday och Edvin får i sig varsin kopp och en smörgås. De går igenom dagens träff som ska handla om de globala målen och konsumtion. Barnen ska få göra burträskbingo som uppvärmning och hitta både saker från föreningslokalen och från parken utanför. Saker som de senare under kvällen ska få sortera i högar utifrån om de känns jätteviktiga, ganska viktiga eller helt onödiga. Sedan blir det såklart fika för alla!

– Det är vi killar som är rookies och tjejerna som är veteraner, säger Edvin.
Så är det i det här fallet. Wiktoria har själv varit med i Junis och Pernilla och Therese har varit Junis-ledare i tidigare grupper. Nu känner de sig trygga i verksamheten. Ledarna använder sig av Junis-ramen för träffarna som är ett färdigt koncept med bland annat uppvärmning, huvudaktivitet och en avslutning. Och i den här föreningen börjar allt med upprop där det gröna storsjöodjuret Birger hjälper till att hålla ordning på vem som har ordet.
– Jag minns att jag tyckte att det var så skönt att komma till Junis när jag var yngre, säger Wiktoria. Här behövde man inte prestera någonting, utan fick bara vara. Man kände sig hemma. Nu går min lillebror i gruppen och jag ser att han och hans kompisar annars mest umgås genom att sitta vid datorn, men här får de istället göra saker tillsammans.

För Edvin och Oday är det möjligheten att göra skillnad som varit drivkraften att bli ledare.
– Jag vill gärna göra skillnad genom att vara en bra förebild, säger Oday.
– Ja, och ge barnen förståelse för sånt jag tycker är viktigt, säger Edvin. Som jämställdhet eller att man inte behöver dricka alkohol eller röka. Och se till att de har kul såklart!
För systrarna Pernilla och Therese handlar deras roll som Junis-ledare om att ge barnen en trygg plats. Kanske för att de själva ibland saknade det under sin uppväxt.
– Vår pappa var alkoholist, säger Pernilla, och när en förälder inte fungerar som förebild så är det extra viktigt att kunna vara någonstans där man känner trygghet. Att få slappna av och bara vara barn.

Nu är Pernillas och Thereses pappa nykter, men när de var små så gjorde hans drickande att de alltid var på helspänn. Ledarna resonerar kring att det kan finnas barn i deras grupper som har det likadant, men som håller det hemligt – och då är det bra för de barnen att ha en plats att komma till.
– Jag tror att vi är väldigt eniga om alltihop, säger Edvin. Varför vi är här och vad träffarna betyder för barnen.

Text och bild: Sara Heine